Min kärlek skrattat lika gött han.
Vilka jäkla utrtryck man lägger sig till med.......
Okey det bjuder jag väl på då.... för det bara finns här inom mig att de ska "va gött och leve....."
Nu har vi kommet fram till Duse Udde i filminspelningen och jag började förstå att lilla ja hade ingenting att säga till om när det gällde att bilkörning.
Jäklar vad den gammla goa amerikanska husbilen skuttade fram på den lilla skogsvägen. Det blev många glada skratt inne i kabyssen och vid första stund så gick ju Hans-Göran rakt in i hjärtat och hans humor och utpräglade Värmlänska lockade mig till många glada skratt.
Han pratade lätt och med massor av humor och det bidrog till att jag vek mig av skratt och min fantasi skenade iväg när han sa ord som jag inte hade en aning om vad det betydde.
Ju högre upp i Värmland man kommer ju svårare är det det för mig att höra va de säger.
Vi kom i alla fall fram och släpptes ut och filmteamet började flockas runt oss och killen som körde oss blev vi erbjudna som "toyboy"....... använd honom till allt ..... okey.... hi, hi.
Skämt och sido det var underbara människor vi möttes av... rakt av.... alla ville så väl och månade om oss alla lika mycket.
Jag är ju ganska mediavan själv, men att hela tiden ha med sig ett filmteam och kamera och mick bakom och framför var ju lite ovant och jag kände spontant att nu var det full kontroll på tungan som gällde.
Jag har ju barn och barnbarn som inte vill bli utskämda av en allt för frispråkig mamma/mormor/farmor.
Duse Udde.
Under dagen var det ju varmt och "gött". När vi hade samlats och Filip och Fredrik hade pratat med oss en stund så beslutade jag mig för att klä om inför kvällen..... oj va tiden gick fort. Omkläningsrumet fick bli bakom en parkerad bil och de gick ju bra.
Sedan kom öl lådan fram och göttgöttigöttgött va de me en öl.
Sedan började filminspelningen igen. En av damerna var ruggig på att dra historier och Hans-Göran likaså. Jag vek mig av skratt och tillsammans med mina egna fantasier så blev det möe flams inom mig själv.
Rätt va de va så kom Fredrik & Filip fram och sa - du skrattar mycke Britt, va skrattar du åt?
Allra mest åt att den värmländska dialekten och orden som jag nästan inte förstår ett dugg av, men som min fantasi omvandlar till något annat svarade jag.
Vilken glädje.
Sedan travade vi på och kommer fram till en underbar platts där vi skulle grilla och mysa.
Underbar utsikt över Vänern.
Jag började att prata med Sten-Åke och av bara farten höll vi varandra i handen.
Jag bör klargöra att jag är en person som tar på fölk utan att för den skull stöta på varenda karl.
Människokärlek är också viktig utan att för den skull behöva betraktas som ett lovligt byte ur männens synvinkel.... och många gånger har det missuppfattats av det motsatta könet......
-upps har jag då sagt..... och så har det varit med det..... det man i grund och botten är det är man.....
Sten-Åke och Hans-Göran är verkligen underbara förebilder för oss alla och alla ungdommar som kollar på Lite Sällskap har väl aldrig skådat liknande män.
Så starka och ödmjuka i sin manlighet så de behöver inte föreställa sig att vara Heemän på något vis.
Enbart stå starka i sin egen kraft av människokärlek.
Oj, oj....... vad tiden går när man har kul och det va skitkul under hela inspelningen och det har jag också när jag skriver..... nu är det dags att ta tag i mina praktiska sysslor också.
Vi hörs mer imorgon om du orkar följa detta äventyr.
Kramilikram från Kärleksclownen i en virvelvind!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar